imorgon, nu tack.

Så sent som igår kväll sa jag att jag inte får bakfylleångest. Å andra sidan var jag inte helt nykter när jag sa det.
Och nu börjar jag undra över om det inte var ett lite, så att säga, osant påstående.
Jag mår inte dåligt rent fysiskt, lite trött och så men annars absolut ingen fara.
Men humöret är det inget vidare med. Det är en sådan dag då minsta motgång troligtvis skulle orsaka en syndaflod av tårar.
Jag skyller på alkoholen.
Nu går jag och tar en lång dusch. Sedan tänker jag gömma mig under täcket med en bok och lite chips.
Just idag är det nog den bästa medicinen tror jag. Det, och att sen gå och lägga sig tidigt, slippa ifrån idag, och vakna upp till imorgon istället.
Det verkar bra.