In my head

Jag tror inte det finns nånting som kan göra en så nervös, sårad och rädd, som ens egen fantasi.
När man ingenting vet, hittar hjärna på den ena sanningen efter den andra, och mer och mer obehagligt blir det.
Något som börjar som en liten fundering växer och får oanade proportioner.
En oskyldig undran förvandlas till den största farhåga.
Man kan driva sig själv till vansinne med såna tankar, till ingen som helst nytta.
Men det är som att dom har en egen vilja, en egen värld i mitt huvud där det kan härjas vilt.
Där allt man inte vill vara med om, blir till obarmhärtig sanning, oavsett hur det ser ut i världen utanför min fantasi.
Det kan vara så att det är som i mitt huvud även utanför, det kan vara så att jag är alldeles ute och snurrar. Vilket som så är det jobbigt att inget få veta.
Sanningen kan göra ont, men då behöver man i alla fall inte grubbla på om det bara är man själv som är knäpp, eller inte.