du ska ju finnas där!

Det var en bra kväll, med mina toppentjejer, på en mysig restaurang, med god mat och gott vin..
Tack så mycket!

Och så kan jag inte ringa och berätta om det..
Jag hatar att vi är så avskurna från varandras liv så helt plötsligt, jag vet att det troligtvis är bäst så, men du har ju så länge varit den jag delat allt med, den som känner mig.
Det blir så tomt, jag vet att andra finns där och vill dela mina upplevelser och intryck, men det blir inte samma sak, för dom är inte du.
Jag vet, behovet av att berätta för dig kommer lätta, liksom den enorma saknad och sorg jag känner nu. Men dom orden betyder inte mycket i min värld för tillfället. För jag kan inte känna att det är nära förestående, jag kan inte se den framtid framför mig då jag inte känner att jag behöver dig, då jag känner att det kanske kan vara ens ok att vara med någon ny.
Vad har dom att erbjuda?
I jämförelse?

Jag vet inte...