hm

Okej, när kommer den?
Väntar på the big bang, när allt har sjunkit in och jag fattar vidden av allt och jag gråter tills jag bara är en liten pöl.
När kommer stunden då jag bryter ihop och tror att jag inte ska överleva?
Att ana att det kommer men inte veta när är väldigt påfrestande, för jag kan ju omöjligt slippa undan, inte efter åtta månader. En stark, stark reaktion måste komma, men som sagt, när?
På jobbet? När föräldrarna kommer upp på lördag? Nästa gång jag dricker alkohol? Eller ikväll när jag ska sova?
Jag både fruktar och "längtar" efter den stunden, när allt kollapsar.
Jag vill ju så klart inte, inte, inte behöva gå igenom den känslostormen,men jag vill kunna börja bygga upp igen, så snart som möjligt, komma vidare, komma fram till att det var bäst så.
Men åh, vad jag kommer att sakna, längta, känna mig ensam...

Du var ju det bästa som hänt mig..