ur "sök ditt inre jag" av W. Dyer

"Föreställ dig den här scenen.Två foster instängda i en livmoder samtalar med varandra.För klarhetens skull kan vi kalla den Jaget och Själen.
Själen säger till Jaget. "Jag vet att du har svårt att acceptera det här, men jag tror att det finns ett liv efter födelsen"
Jaget svarar "Var inte fånig. Se dig omkring. Det här är allt som finns.Varför måste du alltid fundera på något bortom den här verkligheten? Godtag din lott i det här livet. Lägg dig bekvämt tillrätta och glöm alla de där dumheterna om ett liv efter födelsen"..............
....."Du Jaget" vädjar hon, "du kan väl lyssna utan att fnysa åt allt jag säger. På något vis känner jag på mig att det vi upplever här inne- trycket som kommer med jämna mellanrum, rörelserna som ibland är så obehagliga för oss båda, de nya lägen som vi tvingas in i och den ökande känslan av instängdhet när vi hela tiden växer- att allt det gör oss redo för en värld fylld av strålande ljus, en värld som vi snart ska träda in i"
"Nu tror jag du är galen" svarar Jaget. "Det enda du känner till är mörker. Du har aldrig sett något ljus. Hur kan du ens komma på något så vrickat? Rörelserna och trycket som du talar om är din verklighet. Du är en individ, avskild från allt annat. Det här är din livsresa. Mörker och tryck och känslan av instängdhet är vad livet består av. Du får stå ut med det så länge du lever. Hugg tag i din sträng nu och håll dig lugn""

Jag föredrar Själens version av verkligheten, helt klart.