Home sweet home

Hemma igen! Och det känns jätteskönt!
Inte så att jag inte trivs hemma hos föräldrarna längre, men det har blivit just det, hemma hos föräldrarna, det känns inte som mitt hemma på samma sätt längre.
Jag får ju till exempel sova i bäddsoffa numera, jag har inte längre någon säng som är min där.
Och kläder får jag packa ner och ta med mig dit. Det är inte bara att öppna garderoben och ta fram något.
Jag har inte mina böcker där och inte mina favoritskivor.
Till och med föräldrarnas bemötande av mig har förändrats litegrann, speciellt pappas. Som att han i och med min flytt till stora staden förstått att den lilla flickan vuxit upp, och kanske ska bemötas som en vuxen människa istället.

Sen är det ju vissa saker som inte förändras ett dugg.
Som min lillebrors ständiga, skämtsamma hets om allting, och hans förmåga att reta gallfeber på mig.
Mammas matlagning, och pappas tittande på sport-tv.
Alla rutiner finns ju kvar, men det är än dock inte samma sak när jag inte är en del av den mer än tillfälligt längre.