i väntan på att livet ska börja

Vissa dagar känns det som att man bara slösar bort sitt liv, att när man som gammal försöker se tillbaka på sitt liv, bara kommer att få se en massa väntan på saker, och väldigt lite händelser.
Inte så mycket att lägga vikt vid, utan mest tidsfördriv.
I väntan på att allt ska hända just mig.
En del dagar känner man att man är på väg, att man har mål, att man gör saker man kommer att minnas för alltid.
Andra dagar går man bara och undrar vad man sysslar med egentligen? Vad har man fått gjort, på riktigt?
Får nästan panik när man tänker på alla dagar som man sover bort, sitter framför tv:n och tittar på dåliga program bara för att man inte kommer på något bättre, sitter framför sin dator och gör ingenting o.s.v.
Så många dagar som går ut på att göra saker man aldrig kommer minnas och reflektera över. Bara för att man ska göra något, och man kan inte komma fram till vad man egentligen vill.
Jag önskar att jag kunde komma på det där någon gång, det där som ger mening och glädje, det där som ger livet lite guldkant, förgyller.
Jag vill ha något meningsfullt att göra.