En enkel fråga, eller?

Så många tankar en liten fråga kan sätta igång. Fick frågan innan idag när det var dags att byta samtalsämne: Vad tycker du om att prata om?
Ja, vad tycker jag om att prata om egentligen? Jag kunde inte komma på någonting. Jag har ingen hobby, jag har inget speciellt ämnesområde som intresserar mig väldigt mycket, något jag tycker om att leta mer information om, lära mig mer om.
Jag har till och med svårt att besvara frågan om vilken musik jag gillar.
Jag vet inte vad jag vill jobba med.
Känner jag mig själv över huvud taget? Har jag en aning om vem jag är?
Ibland så undrar jag.

Och om inte ens jag vet vem jag är, hur ska jag då kunna låta någon annan lära känna mig?
Någon aning måste jag ha, för människor har ju faktiskt lärt känna mig, och jag kan inte tro att jag bara hittar på en person för vännerna att bekanta sig med.
Men å andra sidan kanske det är precis det som alla gör, hittar på någon som man sen säger är jag. Men det känns som en konstig tanke, är ingen äkta då? Och vad är äkta?
Nej, jag kan inte tro att alla bara är en produkt av sin egen fantasi, även fast det nog till stor del kan vara så, och att man själv har mer makt över vem man är än man tror.
Men då är ju frågan vad den där andra delen av en själv kommer ifrån.
Arv? Uppväxt? Samhällets förväntningar och krav? En blandning?

Usch, hur lyckades jag krångla mig in i det här resonemanget, och hur ska jag ta mig ur det?
Fingrarna bara knappade på på tangentbordet, så det var bara att följa med. Jag har inte blivit ett dugg klokare av det här. Men det är nog något jag tänker fortsätta klura på..