Känslostormarnas dag, det är idag det.
Ingenting har känts lagom mycket,varken bra eller dåligt, utan allt har varit 10 gånger starkare än normalt.
Och det har resulterat i våldsam gråt, höga skratt, stark irritation och ren elakhet från min sida.
Känns inte speciellt bra, jag vill inte vara sån, jag brukar inte vara sån...

Jag trivs inte med att vara så mycket, jag tycker mycket bättre om att hålla saker på en lite jämnare nivå, kanske att jag missar den där otroliga glädjeruschen, men jag slipper samtidigt bli så ledsen att det värker i hela kroppen, och behöver inte bli så arg att jag sårar människor i ren illvilja.
För idag har jag inte varit trevlig, nej, flera stycken av de som känner mig bäst har fått ta smällar på grund av mitt überdåliga humör. Det gäller också för människor jag knappt känner.
Idag har jag verkligen varit en tickande bomb, som dessutom detonerat ett par gånger.
Vad är det som har hänt med mig?
Jo, det vet jag ju, det är flera faktorer som spelar in, som stressar sönder mig inifrån och ut, som gör mig osäker, ledsen, arg, trött och sorgsen.
Men varför låter jag mig påverkas på det här viset, varför kan jag inte skaka av mig som jag alltid gjort förut?
Jag har verkligen förändrats det senaste året, öppnat upp, på gott och ont, och ibland undrar jag om det verkligen varit värt det.
Men jag vet ju egentligen att det är värt det, att låta någon komma så nära, att få vara så nära, det kan göra förbannat ont, men samtidigt ger det massor av glädje och gemenskap.
Det är bara så svårt att komma ihåg ibland, ibland vill man bara stänga till om sin värld igen, men den möjligheten finns nog inte längre, inte när man upplevt motsatsen.
Jag överlever, men den här dagen har varit nästan outhärdligt tung..