denise

fredag, december 01, 2006

Fokusera!

Det känns som att jag har hamnat i en svacka, som att jag inte mår så bra som jag skulle kunna.
Jag vet att jag borde kunna ta mig upp igen genom positivt tänkande.

Ignorera finnen som dykt upp och fokusera på frisyren som jag är nöjd med.
Inte irritera mig på att det är så trångt på stan bland alla människor utan istället uppskatta mångfalden där.
Sluta att begränsa mig bara för att jag inte känner mig på topp, och börja se alla möjligheter som finns, vare sig man är på topp eller ej.
Glädjas mer för de som finns i min omgivning (vilket jag verkligen gör, men ännu mer!), hellre än att sörja och sakna de som inte finns där.

Problemet är bara att jag blivit så disträ senaste. När jag umgås med någon, så märker jag ibland att uppmärksamheten flyter iväg någon annanstans, jag vet att jag borde lyssna och ge respons på vad den andre säger, men på något vis hittar jag inte tillbaka till fokus, som att jag går vilse i mina egna tankar och inte hittar ut i verkligheten igen på ett tag.
Jag märkte till och med när de ringde om arbetsintervjun att jag försvann iväg, i ett sånt läge behöver man ju verkligen fokusera sig.
Det är inte alls min mening att göra så, men jag kan bara inte koncentrera mig.
Och det är inte likt mig, jag brukar vara en bra lyssnare.. Och jag är inte alls bekväm i det här!

Och eftersom att jag inte kan koncentrera mig, är det svårt att inte glömma bort att jag ska tänka positivt, vilket gör att det tar så lång tid att ta mig upp ur den här svackan.
Det finns någon som i sådana här lägen brukar säga att det bara är att bestämma sig för att man inte vill må dåligt längre, och sen sluta att göra det. Låter lite knepigt, men det har ofta fungerat, det är ganska fascinerande att man kan ha en sådan makt över sina känslolägen. Men det verkar inte som att jag riktigt klarar det utan hjälp ännu.
Inte så lätt när man glömmer bort att man bestämt sig...

Hon känner efter om livet kan vara lite mer
det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
det är ingen som pratar längre
det är såna dagar som vänder allt upp och ner.
/Lars Winnerbäck Söndag 13.3.99

2 Comments:

Blogger JuliaGusti said...

Åhh. Jag känner likadant. Man går runt som ett dimmigt cellofanpapper där ingenting tränger in. Ljuset passerar rätt igenom och allt som borde fastna rinner av. Borde uppfinna ett nässpray för depp-virus...

2/12/06 20:39  
Blogger denise said...

ingen bra dag idag? :(
ett nässpray hade suttit fint!
eller nnu bättre, en liten godisbit man kunde äta som gjorde allt bra!

2/12/06 21:10  

Skicka en kommentar

<< Home