Inte som vanligt,men bra!

Egentligen, om man verkligen tänker efter, så är det väldigt skönt att relationer kan förändras, utvecklas. Det kan göra ont, man kan bli rädd när man inte vet var man hamnar, man kan bli ledsen för att något tar slut.
Men om man lyckas förändra till något nytt, om man med respekt och omtanke kan bygga upp något i den gamla relationens ställe, så har man nog faktiskt vunnit mer än man har förlorat.
Personen man bryr sig så otroligt mycket om finns kvar, i en ny position, med förändrade förutsättningar, men fortfarande i ens närhet, på ett eller annat sätt.
Och tillsammans med de förändrade förutsättningarna, kan det hända att det som varit svårt och jobbigt innan, får ett nytt fokus, och att det skulle kunna göra en stor skillnad i rätt riktning.
Förändringarna kan klart göra att man går helt skilda vägar också, och jag vet ärligt talat inte riktigt vad som skulle vara bra med den förändringen, men, det behöver kanske sällan bli så. Om man kan bortse från en sorts falsk stolthet, om man inte till varje pris måste få "rätt" i något som varken är fel eller rätt, om man fortsätter att visa den man ju faktiskt älskar respekt. Varför skulle man inte då kunna fortsätta på ett nytt spår?
Det kan kanske ta lång tid innan man är redo, innan man känner att man klarar av det, men oftast blir det så vid någon punkt, i alla fall för mig. En punkt när man släpper taget om det jobbiga som varit, och öppnar en dörr för något som kan bli riktigt bra, något som kan fortsätta att skänka glädje och stöd, på ett nytt, bra sätt!