nyinflyttad!

Nu är flytten överstökad, internet installerat och jag känner mig hemma.
Trivs väldigt bra här, det är ett nytt liv, en ny början, en möjlighet att lämna kvar det jag inte vill ska vara en del längre.
Ledsamheten till exempel fick inte flytta med. Den får vara sorgsen utan mig i fortsättningen, för jag vill inte vara med mer.
Det här ska bli en glädjens vår!

I lördags kväll när jag packat upp och familjen åkt hem till halland igen, dök två av mina söta vänner upp här, med vin och sminkväska i högsta hugg.
Sedan drog vi iväg till Locus där vi dansade oss varma, trötta och lyckliga.
Och som för att ytterligare befästa att detta är en ny början, träffade jag på en söt pojke som jag eventuellt ska träffa igen i veckan, antingen för lite biljardspel eller serietittande i soffan.

En del tycker kanske att jag går för snabbt fram, att jag borde låta bli att träffa killar alls på ett tag, men jag kan inte känna så. Jag har faktiskt gått vidare, tro det eller ej.
Jag vet att det gått väldigt snabbt, men jag funkar så, jag kan inte gå runt och må dåligt bara för att det kanske borde vara så. Jag vill må bra, så jag väljer att göra det så snabbt jag kan, istället för att gräva ner mig i nåt jag ändå inte kan ändra på, och ärligt talat, inte vill ändra på heller. Inte nu längre.
Och dessutom är jag ju inte precis ute efter ett nytt förhållande, jag vill bara träffa nya människor, ha trevligt, och om jag har tur, få mysa lite i soffan framför tv:n med någon.
Jag kan omöjligt se något fel i det.