Det verkar som att många har det lite tufft just nu.
Det är förändringar av olika slag, eller som i mitt fall brist på förändringar.
Vissa saker har man sig själv att skylla för, för att man inte tagit tag i det för länge sedan, och andra saker ligger utanför ens kontroll.
Den enda tröst jag kan komma på då, oavsett hur läget är nu, är att man kan ta kontroll över hur det ska bli framöver i alla fall.
Jag kan engagera mig i att hitta ett arbete att ersätta mitt nuvarande skitjobb, som ger mig ångestattacker, med.
Jag kan hitta en ny lägenhet att byta ut min skokartong, som ibland ger mig kvävningskänslor, mot.
Jag kan se till att få tid och ork att ha ett socialt liv dessutom, inte jobba, sova, äta, jobba, sova, äta, dag ut och dag in.
Saken är den att jag märker att det börjar bli akut att fixa till mitt liv nu, ju längre tid det går, desto längre ner sjunker jag, och det blir svårare och svårare att få till orken och peppen.
Jag vill inte sjunka längre nu, nu är det uppåtgång som måste gälla.
Det är svårt, och jag vet inte hur, mer än att ett nytt jobb är ett måste, måste, måste.
Vilket jobb jag vill ha istället? Jag har inte en aning, jag vet varken ut eller in och att läsa platsannonser ger absolut nada, nothing, nichts.
Det är försäljare hit, och tidningsutdelare dit. Provisionslön, provisionslön, provisionslön.
Jag vet inte vart jag ska få min inspiration riktigt, men någonstans måste den ju finnas, jag får bara inte ge mig den här gången.
Den här gången är det min tur!
posted by denise @ 23:12
0 comments
