tillbaka igen

Kom tillbaka till kära Göteborg i onsdags igen, men har inte haft någon lust att skriva här, och har egentligen fortfarande ingen lust.
Jag sitter ute i skogen hos pojkens föräldrar och är bakis, bakis, bakis efter gårdagens bravader här. Bland annat eldades det julbock, badades bastu, och många flaskor vin dracks upp..
Och ikväll ska det lagas till middag här av en riktig kock!

Får väl rapportera lite om min julhelg också.
Den var väldigt mycket som vanligt, precis som jag tycker att det ska vara, och precis vad jag längtat efter. Att något ska vara som det alltid varit.. Har varit så mycket förändringar senaste att det kändes välbehövligt.
Och mycket mat har det blivit! Massor av julmat hemma dagen innan julafton, sen hem till min farmor på julafton och äta dopp i grytan, köttkorv, janssons frestelse,m.m.
Och efter det bli tvångsmatad med kakor ;)
Sedan hem igen, lite släkt på besök och, just det, mer julmat!
Men det är gott, så jag klagar inte.

"jullov"

Igår kväll firades nya jobbet på det rätta sättet, sötaste pojken köpte skumpa och kom hit och skålade med mig, sen blev det utgång på krogen en liten sväng. Och gratis grattis-shottar från sällskapet :)

Men nu bär det av hem till halland och dåliga internetuppkopplingar, så nya inlägg får vänta till jag är hemma i Göteborg igen.
God jul!

Yeay!!

Jag gick till företaget med fjärilar i magen, och därifrån med ett anställningskontrakt och arbetskläder!
bye bye arbetsförmedling och alfakassa, hej anställning!
Jag är den första att erkänna att nej,det är inget drömjobb, ja, det är "bara" en deltidsanställning, och nej, lönen är inte så värst bra.
Men, det är något att göra om dagarna! Det är en chans att komma vidare, få kontakter. Och just nu duger det där alldeles utmärkt för min del.
Jag kommer inte plötsligt att få pengar över till roligheter, men jag har i alla fall gjort något för att tjäna dom.
Jag har ett jobb!!

Second round

ojoj, Nu dunkar hjärtat i expressfart!
Alldeles nyss ringde det från företaget jag var på intervju hos, och i eftermiddag ska jag dit för att träffa ytterligare en person där. Så tydligen lyckades jag bra med första intrycket, och referenserna har sagt bra saker om mig (vilket jag visserligen inte betvivlat).
Så nu får jag se till att ge ett bra intryck till den här andre personen också.
Var inte alls nervös inför förra gången, men nu känner jag mig allt lite skakis..

...

Så snabbt man kan sakna någons närvaro ibland..

uppföljning

Ja, igår var jag alltså på intervju. Och eftersom att jag är jag, hade jag lyckats pricka in att bli förkyld, just igår. Som tur var gick det ganska bra under den timmen jag var där, jag nös inte intervjuaren mitt i ansiktet eller något åt det hållet.
Jag var där i en timme ungefär och hann med frågor om allt mellan hur mina vänner skulle beskriva mig till om jag hade drog eller alkohol-problem. Varför frågar dom det? Om jag hade haft sådana problem så hade jag ju ändå knappast svarat ja, eftersom att man hamnar på en jobbintervju för att man vill få ett arbete, och att säga att man har den typen av problem är ju att garantera att man inte får ett jobb..

Hon jag pratade med var i alla fall väldigt trevlig och jag kände mig ganska så avslappnad, och det blev inte enbart prat koncentrerat på själva frågorna hon ställde, utan lite mer allmänt också vilket kändes bra, känns ju som ett bättre sätt att få reda på hur jag är.

Det är väldigt svårt att gissa hur det gick, fick lite blandade känslor, vissa delar kändes väldigt bra och lovande, vissa mindre bra. Men jag känner att nu har jag gjort vad jag kan, nu ska hon ringa och prata med mina referenser, och i mitten av januari får jag förhoppningsvis besked.

Tack för alla tummar hållda! :D

nu gäller det

I eftermiddag ska jag på anställningsintervju.
Håll gärna tummarna för mig!

gester

Kramar, kyssar, hålla handen, smeka min kind. Så många små gester som betyder så mycket.
Leenden, och långa stunder av ögonkontakt, bara fokus på varandra, få känna sig speciell,utvald.
Glädjen i att känna att någon verkligen ser en, på riktigt.
Lyckan i att känna sig uppskattad, älskad.
Vetskapen att någon bryr sig om mig, och är mån om att jag har det bra. Omtanke.

aha...

Hela eftermiddagen har jag känt mig oförklarligt ledsen och nere, och jag har grubblat och grubblat över vad som varit fel. Gått igenom dagens händelser i tankarna för att försöka lokalisera källan till den tråkiga känslan, men inte direkt kunnat komma på något.
Jag gick på stan för att köpa de sista julklapparna, och kände en klump i halsen och tårar på väg, nästan hela tiden. Den enda ljuspunkten var när jag råkade stöta på pojken inne på Nordstan, och blev kramad.
Men nu när jag kom hem, och satte mig ner, kom jag på det.
Jag tror att jag håller på att bli förkyld.
Den här negativa känslan kom sig inte av en händelse, det var min kropp som sa ifrån att den inte mådde riktigt bra.
Och nu när jag väl identifierat det känns det mycket bättre.
Köpte en lite tidig julklapp till mig själv idag i form av en bok, och lyxade till det i mataffären genom att köpa en påse chips, så nu ska jag sätta mig i soffan med en filt, lite te, och läsa och knapra chips.
Det är den bästa förkylningskuren ;)

ensamtid

Jag har varit seg, oengagerad och rent ut sagt tråkig idag, förlåt till er jag umgåtts med, det var absolut inte sällskapet det var fel på :)
Däremot känner jag att det nog blivit för lite ensamtid senaste, och att det är därför jag inte riktigt orkar anstränga mig socialt, i alla fall inga längre stunder.
Jag behöver dom där pauserna ibland. Stunder när jag är själv, inte behöver prata med någon, inte behöver ta hänsyn till någon, och är på hemmaplan.
Det behöver inte vara under speciellt lång tid, bara det blir någorlunda ofta.
Men balansen är inte enkel, blir det för mycket ensamtid blir det bara tråkigt, och jag känner mig just ensam. Och att ha sällskap lite för ofta, är mycket bättre än att ha sällskap för sällan.
För ensamhet är inget roligt..

En perfekt morgon

Vakna upp tidig morgon, fortfarande alldeles mörkt. Vakna upp till kramar, pussar.
Ett hus på landet, ett hemtrevligt kök med julgardiner och ljusstakar.
En tuff liten kattunge som leker på golvet, för att sedan plötsligt galoppera iväg på jakt efter något nytt och spännande.
Lite julmusik på radion, kaffe och ostsmörgås.
Min älskade mitt emot mig, leenden.
Ord som värmer hela mig, gör mig lycklig.
Underbara morgon!

"Sån är du"-test

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig för att förstå andra människor.

Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du ska komma ihåg. Du fattar snabbt beslut- även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.

Du är detaljorienterad och sannolikt en praktisk person, som är intresserad av att ta reda på HUR saker fungerar. Du är resultatinriktad och vill helst göra saker på det sätt du är van vid att göra dom på.

Du tänker logiskt och uppskattar problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv.

testet: länk

kram!

Fortsätter på samma tema som i förgår, nu är nätverkskabeln sönder också. Hur bär jag mig åt egentligen?

Men kramar fick jag igår i alla fall. Och det gick inte fel.
Världens härligaste, mysigaste kramar!
Kramar som för en stund suddar ut omvärlden..
Hålla handen framför avsnitt efter avsnitt av Heroes..
Myspys..
:)

.....

Suck, verkar som att jag får lämna in datorn på reparation, fungerar fortfarande inte..
Var verkligen en helt knäpp dag igår, nästan så att jag började fundera på om jag hade något sorts energifält omkring mig som störde allt tekniskt (och en del annat). Eller så var det helt enkelt bara en sån dag.. Mycket konstigt i vilket fall som.

Senare idag ska jag få kramas, det kan ju inte gå fel i alla fall.. väl?

teknik är inte min grej

Jag borde inte få komma i närheten av saker idag, speciellt inte några som har med teknik att göra.
I eftermiddags råkade jag tappa min mobiltelefon, och när jag sen försökte ringa upptäckte jag att jag inte kunde höra vad den andre sa,det var helt tyst. Så fortsatte det i flera timmar, sen helt plötsligt så fungerade det igen.
När jag sedan kom hem, så hängde sig datorn, så att jag var tvungen att stänga av den genom att dra sladden, för inget annat fungerade. När jag sen startade den igen, kom där ljud, men skärmen var svart.. Och är så fortfarande, sitter och skriver på en lånad dator nu. Är väl kanske en dum idé, undrar vad jag kan ställa till med på den här?

Helgen blev väldigt bra. I fredags klädde tjejgänget upp sig till tänderna och hade en toppenkväll!
Lördagen fick jag trevligt sällskap här hemma, så det blev en väldigt bra kväll det också, om än väldigt omtumlande..
Och idag har det julbakats! Får erkänna att mina insatser vid själva bakningen var ganska begränsade, men mysigt var det :)

Men nu ska jag se om jag inte kan få min egen dator att fungera, hoppas på att den bara behövde vila lite, känns riskabelt att vara i närheten av någon annans prylar idag..

Grattis...

..Till körkortet lillebror!

....

Måste vända tillbaka dygnet igen. Inte kul att vara vaken tjugo i tre på natten, finns ju ingenting att göra nu?!

It ment the world to me

Nu har jag suttit jag vet inte hur länge, och skrivit. Om allt som jag kunde komma att tänka på. Det började med glädje, roliga episoder, samtal jag vill minnas.
Sen kom jag så klart in på det som hände för två veckor sedan (är det inte längre?), men framför allt, det som var innan dess. Allt som lett fram till att jag är där jag är idag, allt jag lärt mig, som jag kännt,allt jag fått, och gett, det jag upplevt, sedan februari.
Och jag är så glad för allt, även fast tårarna rinner så jag knappt kan se tangentbordet just nu.
Men det är inte för att jag är ledsen, inte egentligen, det är en väldigt underlig känsla.
Det är tacksamhet, sorg, glädje, saknad i en salig röra.
Jag vill inte gå tillbaka till allt det där, även fast det är massor jag hoppas få uppleva igen, med någon annan, men jag skulle inte för något i världen velat vara utan detta. Det har berikat mitt liv, på så många sätt, och fört in så många nya härliga personer, nya vackra platser, i min värld.
För att inte tala om alla nya sätt att se på saker och ting, alla nya perspektiv, insikter.

Jag kan inte riktigt minnas Denise för ett år sedan, glimtar, episoder, minnen finns kvar, men det känns så otroligt långt borta, ett annat liv..
Det känns som att jag,till slut,har kommit någonstans

Ingen konstig fläck

Ännu en bra dag!

Jag kom på mig själv med att vilja sjunga högt till musiken i min mp3-spelare (som jag äntligen fått!) , både på vagnen, på gatorna inne i stan, på väg till mataffären.. Och det var nog nära att det hände ett par gånger utan att jag märkte det också. Kan faktiskt inte ärligt säga att jag är helt säker på att jag inte sjungt högt (hörbart) på offentlig plats idag.

Mina småleenden fortsätter att dyka upp, och jag har nog faktiskt sett rätt lycklig ut idag. Man brukar kunna avläsa det på omgivningen, vanligtvis får jag mer blickar dragna till mig när jag känner mig glad. Och det har jag fått idag, och ja, jag kollade i en spegel så att jag inte bara hade någon konstig fläck någonstans eller så :P

Ser dessutom väldigt mycket fram emot helgen, ska bli så roligt!

Vacker text

I'm looking for words that were so well rehearsed
But I can't find them anywhere
With you there's no easy answer
It's true
You change the equation that I add up to
And all of the things that I thought I knew
You turn it around
I'm amazed..
/Amazed - Poe

En pusselbit till på plats

Verkar som att mer och mer av mig kommer tillbaka nu, bit för bit.
Idag har jag uppskattat ensamhet igen.
Att bara sitta med min kaffekopp vid datorn, lite tända ljus i fönstret för att skyla över att det varit mörkt, regnigt och grått ute hela dagen, lite musik i bakgrunden. Idag trivdes jag med det.

Jag känner mig stabilare än på länge, svårare att skaka, inte lika påverkad av allt.
Eller det kanske inte var riktigt rätt uttryckt. Att människor jag bryr mig mycket om mår dåligt påverkar mig så klart, men jag blir inte lika ledsen och nere av saker som inte är exakt som jag önskat i mitt eget liv just nu.
Mitt starkare jag är tillbaka, jag klarar återigen av att lyssna, bry mig om. Jag kanske inte vet orden den andre behöver höra, jag kanske inte alltid kan hjälpa, men min vilja att göra det är tillbaka i full styrka. Och någon som lyssnar är också värdefullt, även om det är allt denne någon kan göra.
Det har varit svårt, jag har varit så uppe i mig själv och hur jag mått, att platsen, och energin för andra varit förminskad, betydligt.
I alla fall är det så det har känts.. Och det har inte känts bra..

jaha..

Suck..Trodde att det var slut med svårt-att-sova nu.. Så fel man kan ha.
Jag mår ju inte ens dåligt?

:) is back!

Åh vad skönt med en bra dag igen, inte bara stundtals utan i princip rakt igenom.
Var lite irriterad i morse, kan bli jobbigt när släktingar bryr sig för mycket, men förutom det har det varit en bra dag, och blev faktiskt en bra kväll till slut igår också. (bl.a. inbegrep senare delen av kvällen en diskussion innehållande headbanging, salsa, trikåer och en vhs träningsvideo :D )
Tack alla som muntrade upp mig :) Ni är underbara!
Det är inte så egentligen att något speciellt har hänt för att göra dagen bra, en skön känsla i magen bara.
Härligt att dom där småleendena som jag kan få utan synbar anledning börjat dyka upp igen, jag har saknat dom.
Jag känner mig uppskattad, omtyckt och önskad. Inte många känslor som slår den.. Betyder massor.

ja, jag tror faktiskt att jag är lycklig

Aj....

Blått

Ah, jag är så galet avslappnad nu..
Precis tagit ett blått bad. Provade en badbomb jag köpt som färgar vattnet.
Tände lite ljus, släckte taklampan, lite Enya i bakgrunden, lite mörka chokladbitar inom räckhåll, och sen bara sjunka ner.. Äntligen huvudet tomt på tankar, bara vara. Inte vara någon, eller något. Vara, inget annat.

Ljuvligt..

Ibland får man precis vad man behöver, när man som mest behöver det.

När jag tänker efter är det nog faktiskt så vid de flesta tillfällen, kanske alla.
Må så vara att det man behöver inte var det man trodde så att man kanske inte märker av det.
Men hitintills har jag ju alltid klarat av allt jobbigt som hänt mig, borde inte det betyda att jag hela tiden har fått vad jag behövt för att ta mig igenom allt?
I så fall kan man ju känna sig ganska så lugn och sluta oroa sig för så mycket, om man ändå får vad man behöver..


Tack. För allt!

Fokusera!

Det känns som att jag har hamnat i en svacka, som att jag inte mår så bra som jag skulle kunna.
Jag vet att jag borde kunna ta mig upp igen genom positivt tänkande.

Ignorera finnen som dykt upp och fokusera på frisyren som jag är nöjd med.
Inte irritera mig på att det är så trångt på stan bland alla människor utan istället uppskatta mångfalden där.
Sluta att begränsa mig bara för att jag inte känner mig på topp, och börja se alla möjligheter som finns, vare sig man är på topp eller ej.
Glädjas mer för de som finns i min omgivning (vilket jag verkligen gör, men ännu mer!), hellre än att sörja och sakna de som inte finns där.

Problemet är bara att jag blivit så disträ senaste. När jag umgås med någon, så märker jag ibland att uppmärksamheten flyter iväg någon annanstans, jag vet att jag borde lyssna och ge respons på vad den andre säger, men på något vis hittar jag inte tillbaka till fokus, som att jag går vilse i mina egna tankar och inte hittar ut i verkligheten igen på ett tag.
Jag märkte till och med när de ringde om arbetsintervjun att jag försvann iväg, i ett sånt läge behöver man ju verkligen fokusera sig.
Det är inte alls min mening att göra så, men jag kan bara inte koncentrera mig.
Och det är inte likt mig, jag brukar vara en bra lyssnare.. Och jag är inte alls bekväm i det här!

Och eftersom att jag inte kan koncentrera mig, är det svårt att inte glömma bort att jag ska tänka positivt, vilket gör att det tar så lång tid att ta mig upp ur den här svackan.
Det finns någon som i sådana här lägen brukar säga att det bara är att bestämma sig för att man inte vill må dåligt längre, och sen sluta att göra det. Låter lite knepigt, men det har ofta fungerat, det är ganska fascinerande att man kan ha en sådan makt över sina känslolägen. Men det verkar inte som att jag riktigt klarar det utan hjälp ännu.
Inte så lätt när man glömmer bort att man bestämt sig...

Hon känner efter om livet kan vara lite mer
det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
det är ingen som pratar längre
det är såna dagar som vänder allt upp och ner.
/Lars Winnerbäck Söndag 13.3.99